Nordiska forskningskontakter med Europa i sen tid

Anders Gustavsson

Inledning

Några tendenser från 1960-tal till 1990-tal

Från «nordisk» till «europeisk» i ämnesbeteckningen

Internationellt nätverk kring kostforskning
Diskussionskontakter med tysk forskning
Forskningsgemenskap kring studiet av arbetarkultur
Nätverk mellan forskare från länderna runt Östersjön
Forskargemenskap kring studiet av bilder
Nordbors fältarbeten och arkivstudier ute i Europa

Huvudtendenser i de europeiska kontakterna under 1990-talet

Forskarnätverk kring studiet av folklig religiositet

Jämförande gränsforskning i Europa
Forskarsamarbete kring studiet av konsumtion
Kontakter med internationell oral historyforskning
Forskningskontakter med Baltikum
Kontakter med Östeuropa
Kontakter med tyskspråkig forskning
Kontakter med fransk forskning
Studier av nordiska nationer i relation till Europa och europeisk identitet
Att studera europeisk kulturpåverkan i Norden
Studier av europeiska invandrare i Norden
Nordiska forskare på fältarbeten ute i Europa
Studier av nordbor ute i Europa

Konklusioner

Litteratur

 

 

 

 

 

 

Nordiska forskningskontakter med Europa i sen tid

Anders Gustavsson

Inledning

Min uppgift är att belysa forskningskontakter mellan å ena sidan nordiska etnologer och folklorister och å andra sidan forskare och forskningsmiljöer eller empiri hämtad i Europa utanför Norden. Dessa kontakter kan dels ha skett i form av personliga möten med europeiska forskare och forskningsmiljöer vid konferenser, symposier, exkursioner, studieresor, projekt, forskarnätverk, dels genom nordbors undersökningar, enskilt eller i projektgrupper, ute i Europa i form av fältarbeten och/eller arkivstudier. Jag vill fästa en speciell vikt vid i vad mån komparationer med Norden har förekommit i den vetenskapliga analysen som en konsekvens av dessa forskningskontakter respektive fältstudier riktade ut mot Europa.

Jag börjar med att i stora drag belysa utvecklingen under 1970- och 1980-talen men fäster huvudvikten vid vad som har hänt under 1990-talet, både vad gäller uttalade intentioner och presenterade forskningsresultat. En primärkälla för min framställning utgörs av etnolog- och folkloristtidskrifter eller meddelanden i Norden(1). Därtill kommer relevanta böcker eller skrifter som jag har spårat. För att kunna beakta även den forskning som ännu inte blivit publicerad har jag sänt ut ett frågeformulär till de forskningsansvariga vid etnologiska och folkloristiska institutioner i Norden. Nio institutioner har lämnat in svar, varav fem kommer från Finland och ett från vart och ett av de övriga fyra nordiska länderna.

Några tendenser från 1960-tal till 1980-tal

Från «nordisk» till «europeisk» i ämnesbeteckningen

Vid det trettonde nordiska folklivs- och folkminnesforskarmötet i Lund 1957 under Sigfrid Svenssons ledning var temat «Norden och kontinenten» (Norden 1958). Ämnet som nu heter etnologi, gick vid den tiden i Sverige under benämningen «Nordisk och jämförande folklivsforskning». Enligt ämnesbeteckningen skulle man alltså företa komparativa utblickar utanför Norden och beakta dessa i de vetenskapliga tolkningarna. Detta var självklart när jag började mina etnologistudier i Lund 1966. Den då avgående professorn Sigfrid Svensson hade under lång tid haft nära kontakter med tysk etnologi, vilket bl a tog sig uttryck i att han ofta recenserade tyska arbeten i tidskriften Rig som han var huvudredaktör för.

En av mina första etnologilärare, Sven B Ek, föreläste om Europa och publicerade 1968 en översikt kring detta ämne i boken «Verdens folkeslag i vor tid» (Ek 1968). En «Europakurs» kom under 1970-talet att ingå i etnologiutbildningen i Sverige. Våren 1968 deltog jag i en exkursion för forskarseminariet i Lund till Tjeckoslavakien under Eks ledning. Vi fick möta forskningsmiljöer i Böhmen, Mähren och Slovakien.

Den norskfödde Knut Weibust som var verksam i Stockholm, hade redan på 1950-talet utfört fältarbeten i Portugal. Det blev underlag för hans licentiatavhandling, «The Crew as a Social System», publicerad 1958. Han vinnlade sig om att framhålla Sydeuropas roll inom den etnologiska undervisningen och redigerade bl a läroboken «Kulturvariationer i Sydeuropa», utgiven 1973 av NEFA: s förlag.

När folklivsforskningen bytte namn till etnologi runt 1970, kom beteckningen «europeisk» in i professurernas benämningar i Sverige och Danmark. Detta borde kunna leda till komparativa perspektiv i framtiden mellan olika delar av Europa. Åke Daun, Stockholm skrev 1970 uppsatsen «Etnologi - en kulturvetenskap» (Daun 1970). Såväl den nordiska tidskriften Ethnologia Scandinavica som den finska Ethnologia Fennica, båda på engelska, startade 1971.

I Norge bevarade man däremot längre det nationella uttrycket «norsk» likaväl som termen «folkelivsgransking» och «folkeminnevitskap». 1973 utlystes den folkloristiska professuren i Oslo i «norsk og jamførande folkeminnevitskap». Inom etnologin i Oslo saknades det komparativa perspektivet i beteckningen på professuren. 1985 utlystes den tjänst som Knut Kolsrud innehaft sedan 1961 som «professorat i norsk folkelivsgransking (etnologi)». Den vetenskapliga produktion som var meriterande för tjänsten, skulle ha «hovedvekt på norske forhold». 1985 utbyttes benämningen «folkelivsgransking» mot «etnologi» i institutionsbeteckningen men utan att det tillkom någon komparativ eller europeisk profilering.

Internationellt nätverk kring kostforskning

Min lärare Nils-Arvid Bringéus som stred för benämningen etnologi och för att etnologi och folkloristik skulle bli ett enhetsämne i Sverige, vinnlade sig påtagligt om den internationella orienteringen av ämnet. 1970 anordnade han, i nära samarbete med Günter Wiegelmann, Münster, det första internationella kostforskningssymposiet i Lund med temat «Ethnological Food Research: Development, Methods, and Future Tasks». Bringéus blev president för den informella forskargemenskap som etablerades med deltagare från Europa och USA. Han framhöll i en rapport från symposiet att

tanken att sammanföra matintresserade etnologer till ett symposium har vuxit fram vid kontakter med forskare i såväl öst som väst. ... Personlig inbjudan har under våren tillställts forskare från praktiskt taget alla europeiska länder liksom amerikanska forskarkollegor (Bringéus 1970: 114).

Föredragen publicerades i Ethnologia Scandinavica 1971. Sådana symposier har därefter hållits vartannat år på olika håll i världen, och föredragen har i de flesta fall utgivits i bokform. Några mer övergripande komparativa studier mellan olika länder står dock inte att finna, utan forskarna har i stället huvudsakligen presenterat material och undersökningar från sina respektive hemmiljöer. Det senaste symposiet som var det tolfte i ordningen, ägde rum i Jämtland 1998 under ledning av Kurt Genrup, Umeå. Han har aktivt deltagit i de flesta internationella kostsymposierna alltsedan början och skrivit rapporter om dem.

Bringéus efterträddes 1985 som president för forskargemenskapen av Anders Salomonsson, Lund, vilken i sin tur efterföljdes 1994 av Patricia Lysaght från Dublin. Forskarsymposierna hålls sedan 1994 i samarbete med SIEF, Society International for Ethnology and Folklore (Bringéus 1994, 1999).

Diskussionskontakter med tysk forskning

Nils-Arvid Bringéus, Lund intog i samarbete med Bjarne Stoklund, Köpenhamn också en ledande ställning vid etableringen av ett diskussionsnätverk under 1970-talet mellan de etnologiska institutionerna i Lund, Köpenhamn, Münster och Kiel. Forskare från dessa institutioner möttes årligen till seminarier för att diskutera aktuell forskning. Komparationerna gällde forskningstrenderna, vilket medverkade till ömsesidig inspiration på det principiella teoretiska och metodiska planet. Vid en sammankomst i Lund 1975 fick jag mina första kontakter med forskare från tyska universitetsmiljöer och blev 1977 inbjuden att föreläsa vid de västtyska universiteten i Kiel, Münster och Würzburg. 1978 ledde jag en exkursion till Västtyskland för forskarstuderande från Lund. Vi besökte universiteten i Münster, Tübingen och Marburg. Den övergripande målsättningen var att på respektive ort studera inriktningen av de senaste årens forskning samt planerna inför framtiden. Vi mötte flera olika forskningsriktningar som jag senare presenterade i en skrift på svenska för en nordisk publik (Gustavsson 1980).

Jag upplevde det som viktigt att tysk etnologi blev mera känd bland etnologistuderande och yngre forskare som en motvikt till den allt starkare orienteringen vid den tiden inom svensk etnologi åt anglosaxiskt och därmed socialantropologiskt håll. Det gällde att bygga upp nya förutsättningar för diskussioner med den tyskspråkiga kontinenten hos den uppväxande etnologgenerationen. 1985 utgav jag en antologi med översättningar till svenska av centrala arbeten inom olika inriktningar inom väst- och östtysk etnologi (Kulturmöten 1985).

1989 utkom tidskriften Nord Nytt med ett temanummer om «Tysk etnologi», redigerat av den tyskfödde uppsaladoktoranden Michael Greifeneder, och där jag ombads att skriva inledningen. I förordet konstaterade Greifeneder med avsaknad: «Har man läst etnologi i Tyskland och fortsätter här i Norden upptäcker man ganska snart att tysk etnologi nuförtiden spelar en allt mindre roll. ... På kontinenten tänker man mer europeiskt än i Norden». Temanumret innehåller översättningar till svenska av uppsatser skrivna av väst- och östtyska etnologer (Tysk etnologi 1989).

Vid 1980-talets början blev jag ombedd av Günter Wiegelmann i Münster att för en utomnordisk publik sammanställa aktuella forskningstrender i Norden. Detta upplevde jag som en svår men angelägen uppgift. Manuskriptet publicerades i tidskriften Ethnologia Europaea, som Wiegelmann då var huvudredaktör för (Gustavsson 1981).

1979 fick jag för första gången tillfälle att delta i en västtysk etnologkongress - sådana hålls vartannat år - i Kiel kring temat «Heimat und Identität». Motsättningar mellan olika forskningsriktningar kom vid diskussionerna tydligt till tals på ett helt annat vis än jag var van vid från Norden. Politiska frågor var också framträdande på ett sätt som jag inte mött i Norden. Detta blev särskilt markant vid den kongress som ägde rum i Västberlin 1983. Då diskuterade deltagarna bl a de militära missilerna som just då skulle utplaceras på tysk mark mellan öst och väst (Gustavsson 1983). Som nordbo fick jag nya perspektiv på etnologins roll i samhällslivet. Det gällde att kunna förhålla sig till aktuella samhällsfrågor, även om denna trend inte alls har kommit att slå igenom på det sätt som förekom i Västtyskland.

En handfull nordbor besökte de västtyska etnologkongresserna som jag deltog i under 1980-talet, nämligen Västberlin 1983, Bremen 1985, Frankfurt am Main 1987 och Göttingen 1989. En och annan nordbo höll också ett föredrag. De fåtaliga nordborna brukade träffas och utbyta tankar om de aktuella trenderna som vi mötte. En forskare som regelbundet har varit med vid och rapporterat om dessa kongresser i den finlandssvenska tidskriften «Laboratorium för folk och kultur» är Anna-Maria Åström, Helsingfors. Hon är sedan den 1 januari 2 000 professor i etnologi vid Åbo akademi. Jag har också skrivit rapporter från flera av dessa kongresser, bl a i NIF Newsletter (t ex Gustavsson 1990).

Forskningsgemenskap kring studiet av arbetarkultur

Vid etnologkongressen i Kiel 1979 tog Martin Scharfe från Tübingen och senare Marburg initiativet till en europeisk forskargemenskap för arbetarkulturforskning. Rapporter om huvudlinjerna inom den dåvarande forskningen på detta område i Norden skrevs av nordiska deltagare vid denna kongress. Flemming Hemmersam rapporterade från Danmark, Andreas Ropeid från Norge och jag själv från Sverige. Artiklarna publicerades i tysk etnologis huvudorgan Zeitschrift für Volkskunde 1979/II.

Sven B Ek som blev professor vid den nyinrättade etnologiska institutionen i Göteborg 1980, engagerade sig starkt inom denna internationella arbetarkulturforskning. Han tog initiativet till ett internationellt symposium som ägde rum i Norrköping 1986 med 30 forskare från tolv europeiska länder, varav två från Östeuropa, nämligen från Tjeckoslovakien. Vid symposierna möttes man och informerade varandra om aktuell forskning men fick egentligen inte till stånd några internationella forskningsprojekt som man skulle ha kunnat tänka sig. Kjell Bergman, Göteborg skrev i en rapport efter symposiet i Norrköping att «fortfarande är vi nyfikna på vad som sker i öststaterna - en förhoppningsfull reflexion inför framtida symposier» (Bergman 1986: 101). Samtidigt konstaterade han att «kanske har vi alltför mycket stirrat oss blinda på den brittiska diskussionen».

Detta får ses mot bakgrund av det intresse för brittisk forskning som Birgitta Skarin Frykman införde vid den nya etnologiska institutionen i Göteborg, och som tidigast tog sig uttryck i en uppsats av henne i tidskriften Rig 1979 med titeln «Etnologisk forskning i England» (B Frykman 1979: 98ff). Hon inledde bl a kontakter med oral history forskare i England och särskilt med Paul Thompson. Även sociologiska undersökningar ansåg hon vara viktiga att känna till och presentera i Norden. På det sättet kom hon i kontakt med arbetarkulturforskning, som under 1980-talet skulle bli mycket framträdande i Göteborg. En universitetskurs «Livsformer och samhällstyper i England» infördes vid etnologiska institutionen i Göteborg.

Nätverk mellan forskare från länderna runt Östersjön

Nordiska kontakter med östeuropeiska länder runt Östersjön kom att äga rum under 1980-talet inom ett nätverk kallat «Kolloquium Balticum Ethnographicum». Vid ett symposium i Schwerin i dåvarande Östtyskland 1984, arrangerat av folkloristikprofessorn Hermann Strobach, Östberlin, utgjordes de nordiska deltagarna av Nils-Arvid Bringéus och jag själv. Några västtyska deltagare kunde det inte bli fråga om i den då rådande politiska situationen. Jag hade lärt känna Strobach när han besökte Lund och senare Bergen 1982.

Vid det följande s k baltiska symposiet i Stralsund 1987, som också leddes av Strobach, var det nordiska deltagandet något större. Det utgjordes förutom av Bringéus och mig av dåvarande SIEF-presidenten Reimund Kvideland från Bergen, doktoranden Gullan Gerward från Lund, Jonas Berg från Stockholm, Arne Emil Christensen från Oslo, Nils Storå från Åbo, Juhani Lehtonen från Helsingfors och Alan Hjorth Rasmussen från Nykøbing. Föredragen trycktes i den sista årgången av den östtyska årsboken «Jahrbuch für Volkskunde und Kulturgeschichte» 1989. I en rapport efter symposiet i Stralsund fann jag anledning att framhålla:

I consider it important that we expand our collaboration with eastern European nations on particular research projects, guided by the newly-formed SIEF commission on Baltic research (Gustavsson 1988: 159).

1990 fick det nätverk av forskare som intresserade sig för kulturkontakter runt Östersjön och som 1987 blev en SIEF-kommission, för första gången möjlighet att förlägga ett symposium till Baltikum som tidigare varit stängt för forskare utanför järnridån. Symposiet 1990 hölls i Riga mitt under den baltiska frigörelseprocessen. De nordiska deltagarna var desamma som i Stralsund 1987 med tillägg av Bjarne Stoklund, Köpenhamn. Flera personliga kontakter med baltiska forskare knöts vid symposiet. Den lettiske ledaren för symposiet, Saulvedis Cimermanis, fick 1993 möjlighet att publicera föredragen i en bok utgiven i Riga (Colloquium 1993). Genom detta symposium hade Baltikum på ett tydligt sätt börjat att dras in i den nordiska intressesfären. De politiska hindren för forskarkontakter med Östeuropa var på väg att raseras. Nya möjligheter för samarbete öppnades plötsligt vid 1990-talets början. Skulle detta komma att leda till nya forskningskontakter (se därom nedan)?

Före Sovjetunionens fall var det i Norden i första hand finska forskare som hade kontakter med sovjetiska forskare. En finsk-sovjetisk arbetsgrupp för etnologi och antropologi grundades 1970, och studierna gällde olika finsk-ugriska folk inom Sovjetunionen. Ett första symposium ägde rum i Helsingfors 1974 och ett andra i Moskva 1983. Det tredje finsk-sovjetiska symposiet hölls i Villmanstrand 1986. Temat gällde kulturpåverkan mellan stad och landsbygd bland de finsk-ugriska folken under 1900-talet. De finska och sovjetiska, inklusive estniska, föredragen utkom i bokform 1987 (Dorf- und Stadtkultur 1987). Efter Sovjetunionens fall har dessa samarbetsformer upphört men Anna-Maria Åström, Helsingfors/Åbo arbetar aktivt för att återupprätta finsk-ryska symposier som ett forum för diskussioner av aktuella vetenskapliga problem.

Forskargemenskap kring studiet av bilder

Förutom att Nils-Arvid Bringéus engagerade sig i de internationella kostforskningssymposierna vartannat år fr o m 1970 och var president under en lång följd av år, startade han 1984 en europeisk forskargemenskap kring «Det etnologiska studiet av bilder». Planerna hade första gången dryftats vid den andra SIEF-kongressen i Suzdal i Sovjetunionen 1982 med Bringéus som president. Det första symposiet kring bilder hölls i Lund 1984 med ett trettiotal deltagare från Danmark, Norge, Sverige, Västtyskland, Ungern, Schweiz och Österrike. Bringéus framhöll i inledningstalet:

During my own picture studies I have discovered how important it is to have contacts with colleagues having a similar interest orientation in different countries (Bringéus 1985: 6).

Intressegemenskapen skulle alltså vara det sammanhållande bandet. Föredragen publicerades i boken «Man and Picture», 1986. Den forskargemenskap främst för etnologer och folklorister som etablerades 1984, har mötts vid regelbundet återkommande symposier fram till nu. Sammanslutningen har fungerat som ett diskussionsforum utan någon accentuerad strävan efter komparationer. Det senaste symposiet hölls i norska Voss utanför Bergen 1995 kring temat «From Academic Art to Popular Pictures». Forskargemenskapen fungerar också som en SIEF-kommission med namnet «Bildlore». Att studera bildernas budskap och hur detta sprids utgör enligt Nils-Arvid Bringéus det primära syftet med kommissionen (Bringéus 1994: 176).

Nordbors fältarbeten och arkivstudier ute i Europa

Fyra svenska doktorsavhandlingar som framlades under 1970-talet, varav tre i Lund och en i Stockholm, byggde på empiri hämtad från Europa utanför Norden. 1970 disputerade den ungerskfödde men i Stockholm bosatte Mátyás Szabó på en avhandling om herdar och husdjur där mellersta Europa intar en framträdande roll (Szabó 1970).

I Stockholm lärde sig Billy Ehn att förstå serbo-kroatiska och utförde fältarbeten i Serbien och Slovenien när han i sin doktorsavhandling skulle analysera invandrade jugoslaver i ett svenskt pappersbrukssamhälle (Ehn 1975). Detta blev den första etnologiska avhandlingen om europeiska invandrare till Norden i vår tid. Jämförelser gjordes mellan livet i hemmiljön som invandrarna utvandrat från och den nya verklighet som de fick i Sverige. I en översikt 1993 över de etnologiska doktorsavhandlingarna i Stockholm framhåller Åke Daun att Billy Ehn

mer än någon annan etnolog (dock med undantag för Weibust) förverkligade ... prefixet `jämförande´ i ämnesbenämningen nordisk och jämförande folklivsforskning.

Enligt Daun var Ehns

fältarbete under flera månader i Jugoslavien, en för sin tid enastående satsning som han och Siv Ehn senare följde upp med en fältstudie av polsk kultur, publicerad i boken En polsk familj (1977) (Daun 1993: 336f).

På 1980-talet framlade den franskfödda Annick Sjögren - de Beauchaine en doktorsavhandling på engelska vid stockholmsinstitutionen och tog upp samtida matvanor i borgerliga kretsar i Paris. Hon byggde på eget fältarbete, och intresset gällde symboler, identitet, inprägling och värderingar kring maten (Sjögren 1988). Hon är en av de nordiska etnologer som tidigt inspirerades av sociologen Pierre Bourdieus tänkande och kunde tillämpa det i hans egen forskningsmiljö i Paris. Hon har också medvetet verkat för att sprida kännedom om fransk etnologi i Sverige, bl a genom en uppsats i Rig 1984 med titeln «Fransk etnologi av idag». Hon kunde då konstatera att kontakterna mellan svenska och franska etnologer inte var särskilt många och ville främja uppkomsten av nya kontaktformer (Sjögren 1984: 84).

I Lund fältarbetade doktoranderna Renée Valeri och Gunnar Alsmark på olika håll i Frankrike under 1970-talet utan att de, tvärt emot vad som var fallet med Annick Sjögren, hade personlig anknytning till detta land. Valeri tillhörde kretsen av kostforskare kring Bringéus och disputerade 1977 på en avhandling på franska om en maträtt « le confit», som består av kött konserverat i i djurets eget fett, och dess roll ekonomiskt, socialt och ideologiskt i sydvästra Frankrike (Valeri 1977).

Gunnar Alsmark fick ett stipendium för att utföra fältstudier bland herdar på Korsika och byggde liksom Billy Ehn huvudsakligen på egna observationer i avhandlingen som utkom på svenska 1979 (Alsmark 1979). Som etnologisk lärare i Lund intresserade sig Alsmark också för andra delar av Europa. T ex anordnade han tillsammans med Mátyás Szabó en exkursion för doktorander i Lund och Stockholm till Ungern 1975.

I Oslo studerade etnologen Kari Helmer Hansen under tidigt 1970-tal kulturgränser i Frankrike, nämligen mötet inom den agrara kulturen mellan det centraleuropeiska och det mediterrana. Undersökningen bygger på litterära källor och inte på fältarbeten (Hansen 1972). Några komparationer med Norden förekommer här lika litet som i Valeris och Alsmarks doktorsavhandlingar.

I Köpenhamn företog folkloristen Gustav Henningsen vid Dansk Folkemindesamling ingående studier av äldre tiders häxprocesser i den baskiska provinsen i Spanien. Undersökningen resulterade i en doktorsavhandling 1974 som blev publicerad på engelska 1980. Henningsen använde sig av källor i spanska inkvisitionsarkiv på 1600-talet. Författarens motiv för studier just i Spanien var att:

Spain is of special interest because belief in witchcraft, though never doctrinally substantiated, was a subject of constant discussion there, and thus many details that are not found in the source material from the rest of Europe are set forth clearly in the Spanish sources (Henningsen 1980: xxv).

Under 1980-talet utförde Henningsen en likartad undersökning i Danmark, byggd på arkivmaterial om de sista häxprocesserna på Jylland i slutet av 1600-talet. Han kunde då dra nytta av erfarenheterna från Spanien (Henningsen 1991). Här kan man tala om ansatser till ett komparativt perspektiv.

Huvudtendenser i de europeiska kontakterna under 1990-talet

Efter denna subjektiva exposé över nordiska eller främst svenska och lundensiska etnologkontakter med Europa under 1960-, 1970- och 1980-talen, vill jag nu fästa huvudvikten vid och presentera en översikt över framträdande tendenser över hela Norden i sådana kontakter under 1990-talet.

Forskarnätverk kring studiet av folklig religiositet

1990-talet inleddes med att SIEF förlade sitt fjärde symposium till Bergen i Norge 1990 kring temat «Tradition and Modernization». Brynjulf Alver, Bergen var den ende nordbo som höll ett plenarföredrag, och han inriktade sig på traditioner och revitalisering (Tradition 1992). Etnolog- och folkloristmiljön i Bergen blev genom detta symposium väl känd ute bland europeiska forskare.

En kommission inom SIEF för studiet av folklig religiositet startade vid symposiet i Bergen genom initiativ från Nils-Arvid Bringéus, och jag blev ansvarig för det kommande arbetet. Det första symposiet inom kommissionen hölls i Stockholm 1993 (Religion 1994), det andra i Chaves i Portugal 1996 (Folk Religion 1999) och det tredje i Szeged i Ungern 1999. 1993 var temat vardagsreligiositet, 1996 kontinuitet och förändring inom den folkliga religiositeten, och 1999 gällde den övergripande frågeställningen relationerna mellan politik och folklig religion.

För nordiskt vidkommande har särskilt norska folklorister varit aktiva inom denna SIEF-kommission och framlagt symposieinlägg grundade på norsk empiri. Detta gäller Bente Gullveig Alver och Torunn Selberg i Bergen liksom Arne Bugge Amundsen, Anne Eriksen och jag själv i Oslo. Folkloristen Marisa Rey-Henningsen, från Köpenhamn men uppväxt i Spanien, redovisade vid symposiet 1993 en fältundersökning utförd i Spanien om religiösa idéer och vardagsverklighet (Rey-Henningsen 1994a: 127). Studien anknyter till den doktorsavhandling som hon publicerade på engelska 1994 i den finska skriftserien Folklore Fellows Communications (FFC). Avhandlingen grundade sig på studier utförda under 1960- och 1970-talen i den matriarkala bondekulturen i Galicien i nordvästra Spanen. Författaren vill visa hur folkloren kan tolkas som en spegelbild av det omgivande samhället (Rey-Henningsen 1994b).

Några jämförande studier mellan olika områden i Europa har inte framlagts inom SIEF-kommissionen gällande studiet av folklig religiositet. I stället har olika forskare mötts vid symposierna och presenterat och diskuterat sina erfarenheter gjorda vid fält- och arkivstudier i sina respektive hemländer. Nätverket har alltså haft funktioner på diskussionsplanet och ännu inte på fältarbetsplanet. Ett fältarbete där forskare från olika länder deltog skulle mycket väl kunna genomföras åtminstone i engelsk- eller tysktalande länder. Sådana fältarbeten hade jag under 1980-talet ansvar för i Norden inom det s k Kattegatt-Skagerackprojektet men ännu inte på olika håll ute i Europa.

Jämförande gränsforskning i Europa

Jämförande studier kan utföras av nätverk av forskare som varken utgörs av en SIEF-kommission eller som fältarbetar tillsammans. Ett exempel på dettta utgör forskningen kring gränskulturer och gränskontakter utmed riksgränser i Europa. Att passera nationella gränser i samband med resor både förr och nu har problematiserats och diskuterats av Orvar Löfgren, Lund (Löfgren 1999a). Svenska och norska forskare har sedan 1990-talets mitt tillsammans studerat den södra delen av den svensk-norska riksgränsen inom projektet «Gränsens kulturmöten» (Gränsmöten 1999). Projektet har genom seminarier samverkat med «Institut for grænseregionsforskning» i Aabenraa som undersöker gränsrelationerna utmed den dansk-tyska gränsen i ett historiskt perspektiv. Jämförelserna mellan förhållandena i olika geografiska rum under skilda tider har gett nya perspektiv vid tolkningarna.

Den danska etnologen Inge Adriansen har studerat vad folkminnen, språk och nationella symboler har betytt vid den dansk-tyska gränsen vars sträckning ändrades både 1864 och 1920 (Adriansen 1990). Inför folkomröstningen om gränsdragningen i gränsområdet 1920 publicerades av dansk befolkning en plansch i 5 000 exemplar föreställande en dansk flagga sänd från himmelen.

This poster was among those most widely distributed. The text does not say `Vote for Denmark´ but `Vote for home´ (Adriansen 1991: 45).

Det lokala, regionala och nationella liksom det övernaturliga möter varandra vid riksgränsen, och det blir särskilt påtagligt i hotfulla situationer. Förutom Adriansen har även etnologen Mikkel Venborg Pedersen varit inne på liknande perspektiv i sina studier av invånarna i hertigdömet Augustenborg i gränsområdet mellan Danmark och Tyskland vid mitten av 1800-talet (Venborg Pedersen 1999).

Tyska och franska forskare har i form av gemensam projektverksamhet, med centrum vid institutionen för kulturantropologi och europeisk etnologi i Frankfurt am Main, studerat gränskontakterna utmed den fransk-tyska gränsen och diskuterat detta vid symposier (Zimmermann 1995, Stamm 1997). Vid ett symposium i gränsstaden Saarbrücken 1997 presenterade jag aktuell gränsforskning i Skandinavien (Gustavsson 1997). Forskarna som vid detta tillfälle kom från olika håll kunde utbyta erfarenheter på ett principiellt plan. Detta har i det fortsatta arbetet blivit till god hjälp vid analyserna av empiri från skilda delar av Europa.

Ett motsvarande samarbete har förekommit mellan projektet «Gränsens kulturmöten» och estniska forskare efter Estlands nyvunna självständighet 1991. De estniska forskarnas studier har avsett den nya gränsen mellan Estland och Ryssland och de ofta problematiska kulturella konsekvenser som den nya gränsdragningen har fått. Det har uppstått nya hinder vid en tidigare öppen gräns under sovjettiden, och detta har försvårat kulturkontakterna (Gustavsson 1999).

Den ovannämnde danske etnologen Mikkel Venborg Pedersen, som också har studerat vid etnologiska institutionen i München hos sydosteuropakännaren Klaus Roth, har inte bara undersökt gränsområdet mellan Danmark och Tyskland. Han har även studerat gränslandskapet Galizien i nuvarande östra Polen och västra Ukraina. Han har anlagt ett långt historiskt perspektiv tillbaka till medeltiden men med tonvikt på tiden 1772-1918 då området tillhörde Österrike. Frågorna om kulturkontakter och kulturkonflikter står i centrum i detta gränsområde som under historiens lopp har tillhört olika nationer. Venborg Pedersen skrev 1996 om undersökningens inriktning och aktuella politiska relevans:

Vægten er lagt på opbyggelsen af de etnisk-nationale grupperinger og deres interne forhold, fordi den nationale revival i Østeuropa er en af de store udfordringer for nutidens Europa (Venborg Pedersen 1996: 73).

Exemplen i detta avsnitt vill visa på vikten av gemensamma diskussioner mellan företrädare för undersökningar som arbetar med liknande problemställningar och likartad empiri på olika håll i Europa med delvis gemensamma men också skilda förutsättningar.

Forskarsamarbete kring studiet av konsumtion

Under hela 1990-talet har forskare som intresserat sig för studier av konsumtion inom ämnen som antropologi, etnologi, historia och sociologi mötts till konferenser. Dessa har haft haft formen av workshops och hållits vartannat år på olika håll i Europa. I Amsterdam var temat 1993 «The Global and the Local: Consumption and European Identity». 1995 möttes man på etnologiska institutionen i Lund kring temat «Learning to Consume». Arrangörerna Ella Johansson och Orvar Löfgren skrev i inbjudan till konferensen:

A comparative perspective may help to problematize contemporary Western consumer experiences. ... How does the process of becoming a consumer differ if you are learning to consume in Eastern Europe, a Third World Country or in the USA?

Även om intentionen från arrangörernas sida var att få till stånd komparativa studier mellan olika delar av världen, har några sådana undersökningar ännu inte presenterats inom denna forskargemenskap. 1997 var Oslo arrangör under Bjarne Rogans ledning, och temat var «Consumption and aesthetics».

Kontakter med internationell oral historyforskning

Vid etnologiska institutionen i Göteborg har samarbetet med tvärvetenskaplig oral historyforskning varit framträdande (jfr ovan). Göteborg fick också ansvaret för att anordna den nionde internationella oral historykongressen i juni 1996 med deltagare från hela världen och med temat «Communicating Experience». Detta skedde i anslutning till Sven B Eks pensionering. En drivande kraft i detta internationella arbete har varit Birgitta Skarin Frykman som efterträdde Sven B Ek på professuren i Göteborg 1997. Av de nordiska föredragshållarna 1996 kom tio etnologer och folklorister från Finland, tre etnologer från Sverige och inga från Danmark och Norge. Detta kan säga något om ett internationellt intresse i Finland som är mer framträdande än i övriga Norden.

Forskningskontakter med Baltikum

Symposiet i Riga 1990 gällande kulturkontakter runt Östersjön (se ovan) öppnade möjligheten till nordiska forskarkontakter med Baltikum, utöver de förbindelser som tidigare i viss utsträckning hade förekommit mellan Finland och Estland. De nordiska kontakterna kom att intensifieras under de närmast följande åren och gällde till en början särskilt Estland. Det etnologiska forskarseminariet i Stockholm genomförde en exkursion dit 1992. Efteråt publicerade Mats Hellspong en uppsats om etnologin som han mött i Estland och gav historiska tillbakablickar. Han framhöll bl a:

Etnologiens och folkloristikens internationella vetenskapliga kontakter har under senare år främst gått mot Finland (utom de obligatoriska ryska kontakterna). Det har dock knappast satt mer omvälvande spår i metodiskt avseende, i varje fall inte inom etnologien. Det måste vara väsentligt att kontakterna med övriga Norden förbättras (Hellspong 1993: 8).

1993 företog forskarseminariet i Uppsala en resa till Estland och en till Petersburg. Även representanter för NEFA i Uppsala gjorde ett eget besök i Estland detta år.

Nord Nytt utgav 1994 ett temanummer om estnisk etnologi med estniska forskare som författare. I förordet noteras:

Förhoppningsvis kan detta nummer av Nord-Nytt också fungera som en kulturell och vetenskaplig länk som bidrar till att integrera Norden och Baltikum som kulturområde (Estnisk etnologi 1994: 3).

Studenter från Estland fick stipendier för att studera i Sverige. Vid de nordiska forskarkurser som jag anordnade i Uppsala under tidigt 1990-tal, kunde yngre estniska forskarstuderande delta tack vare anslag från Nordisk Forskerutdanningsakademi, NorFA. 1996 företog jag en ny resa till Estland tillsammans med en yngre stipendiat från Uppsala. Vi fick bl a vara med om invigningen av den folkloristiska institutionens lokaler i Tartu (Gustavsson 1996). I den festskrift som nestorn inom estnisk etnologi, Ants Viires, mottog i samband med sin åttioårsdag 1998, förekom bidrag från sex finska, två norska och tre svenska etnologer (Trying 1998). Finlands särställning är naturlig med tanke både på språkgemenskapen med Estland och tidigare forskningskontakter.

Efterhand har även Lettland och Litauen kommit med i den nordiska intressesfären. Forskarseminarierna i Stockholm och Uppsala besökte tillsammans 1996 både Lettland och Litauen. Rapporter om dessa kontaktresor österut lämnades i NIF Newsletter. Även forskarseminariet i folkloristik i Bergen gjorde en resa till Lettland och Litauen 1996.

Inte minst på grund av den språkliga släktskapen har de nordiska kontakterna med Estland blivit särskilt livliga i Finland. Finska och estniska etnologer har haft ett gemensamt och unikt forskningsprojekt med början under den sovjetiska glasnost- och perestroikatiden fr o m 1986. De har tillsammans studerat samtida vardagsliv och etnicitet hos urbana familjer i två städer med en etniskt blandad befolkning. De finska forskarna undersökte staden Loviisa i Finland med en svenskspråkig minoritet uppgående till 6% av befolkningen. De estniska forskarna tog fasta på den estniska staden Voru. Dessutom undersökte ryska forskare den ryska befolkningen i Voru. En av projektledarna, Matti Räsänen, Åbo, konstaterade:

The research is the first attempt to study urban folklife by ethnological interviewing methods in contemporary Estonia.

En gemensam publikation utkom 1994 där livet jämfördes i de båda städerna som hade likartade etniska förutsättningar (Everyday life 1994). Komparationen var ett viktigt mål i analyserna.

I ett annat forskningsprojekt har finska, estniska och ryska forskare inom etnologi, folkloristik och lingvistik samarbetat i fråga om undersökningar rörande ingermanländarna som varit bosatta i Ingermanland, runt St. Petersburg mitt emellan Estland och Finland. Avsikten med detta «joint research project» som startade 1993 var att nå «the meaning of ethnicity and identity in time and space». Intressegemenskapen utgjordes alltså av frågorna om etnicitet och identitet hos en minoritet som fanns företrädd i Finland, Estland och Ryssland. Fältarbeten har efter Sovjetunionens fall utförts bland ingermanländare i Ryssland men även bland sådana som utvandrat till Estland och Finland. Detta arbete resulterade i en antologi utgiven 1999 och med uppsatser skrivna av estniska, finska och ryska författare (Ingrians 1999). Att arbeta för en gemensam publikation får betraktas som en väsentlig sammanhållande del i ett sådant tvärnationellt samarbete.

Nordiska institutet för folkdiktning, NIF, var under sin sista tid fram till 1996 noga med att inkludera Baltikum i sina konferenser. Det rörde sig om en diskussionsgemenskap där man utbytte erfarenheter och kunde inspirera varandra på det vetenskapliga planet. Den första konferensen var i Åbo 1992 och den andra i Köpenhamn 1993 då det hölls en baltisk-keltisk-nordisk-samisk sammankomst. 1994 ägde en nordisk-baltisk-finsk-ugrisk konferens rum i Estland kring temat «The Family as the Tradition Carrier». I sitt inledningsanförande framhöll NIF: s ledare Reimund Kvideland:

It is my hope that we will find ways to continue the Baltic-Nordic cooperations in the years to come.

En hel del av föredragen 1994 publicerades 1996 som nummer 31 i serien NIF Publications (The Family 1996). 1995 fick NIF en baltisk systerorganisation med namnet «Baltic Institute of Folklore», BIF. I det första BIF Newsletter 1995 framhålls att BIF

was established much due to the example of NIF. The very first idea of this type of co-operation came about during the Nordic-Baltic conference Recent Issues in Folkloristic Research organized by NIF in Turku, Finland in August 1992 (BIF Newsletter 1 1995: 3).

På Gotland inrättades 1995 ett tvärvetenskapligt och humanistiskt forskningscentrum för baltiska studier. Det första symposiet hölls 1997 med deltagare från länder på båda sidor av Östersjön, nämligen å ena sidan de tre baltiska staterna och Polen och å andra sidan Sverige och Danmark. Temat var «Documentation and Analysis of Baltic Mentality». Målet från början var att centret skulle fungera som «a meeting place and workplace for scholars and research students in the region» (Lindquist 1996: 11). Uppgiften att vara ett vetenskapligt diskussionsforum inom ett forskarnätverk skulle alltså bli det viktiga. Detta skulle också kunna få effekter utåt på det ekonomiska, politiska och kulturella planet. I ett protokoll från symposiet 1997 framhålls vikten av att

bring cultural scholars from the Baltic area closer together, thereby strengthening the existing scholarly network by increasing the mutual knowledge about the neighbouring cultures and by tying new members to the network. An extended pan-Baltic, cross-disciplinary research project would undoubtedly produce positive synergy in the intellectual, as well as the economic, political, and cultural exchanges within the Baltic area.

Kontakter med Östeuropa

Etnologiska och folkloristiska institutioner i Norden har också företagit studieresor och exkursioner till Östeuropa efter Sovjetunionens fall. Själv inbjöds jag 1992 av den polske antropologen Leszek Dziegiel, Kraków att göra en studieresa både i stad och på landsbygd i södra Polen. Anna-Maria Åström, Helsingfors/Åbo medverkade i en publikation utgiven i Kraków 1993 om gåvor och gåvogivande (Åström 1993b).

Av Billy Ehns doktorander i Umeå är det den polskfödda Katarzyna Wolanik som i sitt avhandlingsarbete arbetar med empiri hämtad utanför Norden. Hon undersöker familjer inom den polska intelligentian vid brytningstiden mellan socialism och marknadsekonomi (Wolanik 1996). Hon bygger på egna insamlade levnadsberättelser med inriktning på vardag, arbete och relationer (Wolanik Boström 1999).

Finsk-ungerska folkloristsymposier har hållits sedan 1977. Dessa fungerar som diskussionsfora och har under 1990-talet utvidgats till att också gälla estniska forskare. Det senaste symposiet som var det elfte i ordningen, ägde rum i Szeged i Ungern 1998. Det hade fokus på den folkliga religiositeten i form av religiösa rörelser på 1800- och 1900-talen (Religious 1999).

Även etnologerna har mötts till finsk-ungerska symposier sedan 1984. 1992 var temat migration och urbanetnologi, och då deltog också estniska forskare (Interacting 1993). Det femte symposiet hölls i Rauma i Finland 1994 och gällde frågorna om etnicitet, identitet och migration (Encountering 1995). Den sjätte sammankomsten ägde rum i Pécsvárad i Ungern 1997 kring det övergripande temat «Present-day scholars´ conceptions of folk and ethnology» (Ethnic 1999). År 2 000 tar man i Utsjoki i nordligaste Finland upp temat gränser, «Borders. Making and Breaking of Borders».

Den ungerskfödde Mátyás Szabó, Stockholm har utfört fältarbeten bland ungerska minoriteter i Transsylvanien i nordvästra Rumänien. Gábor Barna, Szeged, Ungern och Bo Lönnqvist, Jyväskylä driver ett gemensamt forskningsprojekt 1997- 2000 med temat «The lost Future - Die expatriierte Kultur». Man företar fältarbeten tillsammans i ett multikulturellt område i norra Rumänien där det finns både tyska och ungerska minoriteter. Bo Lönnqvist har undersökt de tyska och Gábor Barna och hans medhjälpare de ungerska minoriteterna. Denna uppdelning har gjorts med utgångspunkt från forskarnas språkliga kompetens. Målet med projektet är enligt Bo Lönnqvist:

The main questions deal with the ethnic history of the families, the impact of changing local situations for the minorities, religious activity, migration, bi- and multilingualism and the questions of identity (Roots 1998: 14).

Etnologer från Köpenhamn företog en resa till Transsylvanien 1993 och studerade särskilt etniska och religiösa grupper och hur nationella konflikter har uppstått. Det gällde att få inblickar i ett annat lands kultur långt hemifrån och med andra förutsättningar än det egna landets. I en utförlig rapport från resan skriver de två författarna Inge Christiansen och Ulla Schaltz:

Man kan anskue den historiske udvikling mellem de etniske grupper i Transsylvanien, som en linje fra sameksistens til konflikt (Christiansen & Schaltz 1996: 41).

Även etnologer från Oslo företog 1993 en exkursion med ett inbyggt fältarbete till Rumänien under Liv Emma Thorsens ledning (Etnologenes Romania-ekskursjon 1993).

Kontakter med tyskspråkig forskning

Mina tidigare kontakter med tysk etnologi (se ovan) har jag försökt upprätthålla under 1990-talet. För att inspirera en ny forskargeneration bestående av doktorander till utblickar mot kontinenten anordnade jag 1991 en nordisk forskarkurs i Uppsala med temat «Kulturforskning i Tyskland och Norden». Kursen resulterade i en publikation med samma namn 1992. Föreläsarna kom både från Norden och Tyskland. Målsättningen var

dels att informera om aktuella tendenser på det teoretiska och metodiska området inom tyskspråkig etnologi och folkloristik och visa på likheter och skillnader jämfört med de senaste årens forskning i Norden. Dels att tänka framåt, dvs diskutera möjligheter och utmaningar för den yngre forskargenerationen i Norden till framtida kontakter och samarbete med forskare och forskningsriktningar som under den senaste tiden varit framträdande inom tyskspråkiga områden. Var finns de intressanta förbindelselinjerna som är möjliga att vidareutveckla? ... Om vi nu har strävat att bygga upp ett fruktbärande debattklimat mellan yngre forskare i Norden, måste nästa steg för nordisk etnologi och folkloristik bli att alltmer vidga vyerna mot de centrala forskningslinjerna ute i Europa (Kulturforskning 1992: 11f).

Vid den nordiska etnolog- och folkloristkongressen i Åbo 1994 framhöll Bo Lönnqvist, Jyväskylä att nordisk etnologisk forskning måste förstärka banden med tysk forskning:

Det är beklagligt att starka landvinningar inom den etnologiska begreppsdiskussionen under 1980-talet, av t ex tyskarna Egon Renner och Signe Seiler, gått den nordiska etnologin förbi; ... En intensifiering av ämnestraditionen till kulturantropologin i allmänhet och till den tyska etnologin i synnerhet ter sig nödvändig. Detta gäller både tolkningstraditionen och metoder som fältarbete och komparation. Begreppet «kulturanalys» t ex lanserades redan 1979 av Hermann Bausinger i hans digra etnologiska metodologi och har genom hela 80-talet allmänt med framgång använts inom tysk humanvetenskap generellt (Lönnqvist 2 1994: 38).

Frågan är emellertid om Lönnqvists uppmaning fått några konsekvenser under 1990-talets andra del. Jag är tveksam till att det har skett i någon större omfattning. Språkhindren kan vara en del av förklaringen men säkert inte den enda. Danmark ligger närmare Tyskland än övriga Norden. Det kan ha medverkat till att man där möter vissa samarbetsformer med tysk forskning som saknas eljest i Norden åtminstone utanför Finland. Thomas Højrup, Köpenhamn har samarbetat med forskare i Marburg och Hamburg. En bok av honom om livsformsanalys utgavs på tyska i Marburg 1995 (Højrup 1995).

Vid de senaste årens tyska etnolog- och folkloristkongresser har de nordiska deltagarna och föredragshållarna varit ytterst få. Man kan ställa sig frågan: Är det det tyska språket eller ointresse för vad som händer söderut på kontinenten närmast Norden som bidrar till att nordbor i så stor utsträckning håller sig borta? Föredragen kan faktiskt hållas på engelska, vilken möjlighet en del nordbor har utnyttjat sig av. 1995 då kongressens tema var symboler, höll Orvar Löfgren, Lund och jag föredrag från Norden (Symbole 1997). Kongressen recenserades i vanlig ordning i tidskriften Laboratorium av Anna-Maria Åström, denna gång tillsammans med Yrsa Lindqvist (Åström & Lindqvist 2 1996).

1997 då temat var manligt och kvinnligt, fanns återigen endast två nordiska föredragshållare, nämligen Bjarne Rogan, Oslo och doktorand Katarina Ek-Nilsson, Uppsala (Dgv 2 1997, Männlich 1999). 1999 då temat utgjordes av natur och kultur, etnologiska perspektiv på människa och miljö, förekom fyra nordiska föredragshållare, varav två från Finland, en från Danmark och en från Sverige, nämligen Bo Lönnqvist, Jyväskylä; Helena Ruotsala, Åbo; Signe Mellemgaard, Köpenhamn och Lynn Åkesson, Lund (Dgv 2 1999). Finland intar återigen en särställning jämfört med övriga Norden.

Inom sammanslutningen Deutsche Gesellschaft für Volkskunde (DGV) som anordnar dessa kongresser, fanns 1998 endast 7 nordiska medlemmar, varav tre från Finland, två från Norge inklusive mig själv, en från Island och en från Sverige (Dgv 1998). Finland utmärker sig ännu en gång som det mest internationellt orienterade landet i Norden ut mot Europa (jfr ovan).

Enstaka studier har publicerats av nordiska forskare vilka bygger på tyskspråkig empiri. Ulf Stahre, Göteborg framlade 1999 en stadsetnologisk doktorsavhandling med titeln «Den alternativa staden». Undersökningen gällde stadsomvandlingen och den s k byalagsrörelsen i Stockholm (Stahre 1999). Under avhandlingsarbetet utförde författaren en jämförande studie om arbetarstadsdelen Prenzlauer Berg i det tidigare Östberlin med inriktning på «myten om alternativkulturernas och oppositionens Prenzlauer Berg» (Stahre 1998: 49). Undersökningen bygger både på litteratur och författarens eget fältarbete 1998. Det var på 1980-talet som alternativkulturerna började blomma och en mytbildning uppkom. Efter den tyska återföreningen 1990 inleddes bostadssanering och privatisering och en ny mytbildning uppstod. Denna medförde att Prenzlauer Berg blev ett attraktivt bostadsområde. Detta ledde i sin tur till en inflyttning av välbeställda människor, vilket kan betecknas som en gentrifiering. Stahre konkluderar:

Den pågående gentrifieringen av Prenzlauer Berg är den nya medelklassens och fastighetskapitalets erövring av stadsdelen. Men den är också västs erövring av öst och marknadsekonomins seger över en icke fungerande stelnad statssocialism (Stahre 1998: 64).

Tove Fjell, Bergen utförde observationer under ett år 1986-1987 bland fria teatergrupper i stadsdelen Kreuzberg i det dåvarande Västberlin. I centrum för undersökningen som publicerades 1996 stod kommunikationsperspektivet, men några jämförande perspektiv med Norden föreligger inte.

Hvordan forstår utøveren teaterstykket? Hvordan opplever tilskueren det samme teaterstykket, der bruken av handlingselementer er kontroversiell? (Fjell 1998: 31, jfr Fjell 1996).

Kontakter med fransk forskning

Om jag i likhet med Bo Lönnqvist särskilt har framhållit betydelsen av kontakter med tyskspråkig kulturforskning, har Bjarne Rogan, Oslo lagt motsvarande vikt vid att stärka de nordiska kontakterna med fransk forskning. Han påminner därvid om Annick Sjögren och hennes insatser (se ovan). Vid den nordiska forskarkursen i Uppsala 1991 föreläste han om fransk etnologi där kopplingen till antropologiämnet sedan lång tid tillbaka har varit framträdande. Detta har bl a tagit sig uttryck i att symbolstudier har varit viktiga på ett helt annat sätt än i Norden (Rogan 1992).

För att göra fransk etnologi mera känd i Norden utgav Bjarne Rogan 1993 en antologi med egna översättningar av franska uppsatser skrivna under 1980-talet. Urvalet gjordes i samarbete bl a med den i Norden väl kända franska etnologen Martine Segalen, redaktör för tidskriften Ethnologie Francaise (Det nære 1993). Tidskriften Nord Nytt följde upp denna tradition genom att 1996 ge ut ett temanummer om fransk etnologi med uppsatser översatta från franska (Fransk etnologi 1996). Här bör även nämnas att den tidigare oslofolkloristen Ronald Grambo har varit och ännu är en flitig recensent av franskspråkig litteratur. Dessa olika initiativ bör stärka förutsättningarna i Norden för ett större intresse bland en yngre forskargeneration för kontakter med franska forskare.

Rogan började sin vetenskapliga bana som fransk filolog och fick 1999 anställning i Paris som koordinator mellan norsk och fransk humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Han leder ett «Senter for fransk-norsk forskningssamarbeid». Därigenom öppnar sig nya möjligheter för att förstärka samarbetet mellan Norden och Frankrike i form av tvärvetenskapliga forskarnätverk och konferenser och kanske också komparativa studier. På initiativ av Rogan företog de etnologiska och folkloristiska avdelningarna vid Oslo universitet en studieresa till Paris 1999.

Nordiska forskare utförde inte bara fältarbeten i Frankrike under 1970- och 1980-talen (se ovan Valeri, Alsmark och Sjögren) utan även under 1990-talet. Den danska antropologen Perle Møhl undersökte en by med 600 invånare på en landsbygd i mellersta Frankrike. Hon inriktade sig på samverkan och kommunikation i vardagen med hjälp av egenhändigt insamlade berättelser (Møhl 1997). Några komparationer med Norden förekommer dock inte, vilket åtminstone delvis kan förstås i ljuset av författarens antropologiska bakgrund.

Inom nordisk etnologi i allmänhet menar jag att forskare tillhörande andra discipliner i Frankrike har spelat en avsevärt större roll som inspiratörer än franska etnologer. Detta gäller särskilt sociologen Pierre Bourdieu och idéhistorikern Michel Foucault, som ständigt har citerats och diskuterats i etnologiska avhandlingar. Nämnas kan även historikerna Philippe Ariès, Jacques Derrida och Paul Ricoeur. Ett par etnologer som särskilt har fokuserat sig på en tillämpning av Foucaults tankegångar, är Birgitta Svensson, Lund (Svensson 1993) och Lene Otto, Köpenhamn (Otto 1999).

Studier av nordiska nationer i relation till Europa och europeisk identitet

Under 1990-talet har det skrivits mycket om nationalitet men även om identitet inom etnologi och folkloristik både i Norden (t ex Ehn, Frykman & Löfgren 1993, B Hodne 1995b, Ø Hodne 1994, Skjorta eller själ? 1997) och ute i Europa. Tidskriften Ethnologia Europaea ägnade redan 1989 ett helt temanummer åt «National Culture as Process» med nordiska bidrag från de svenska etnologerna Billy Ehn, Åke Daun, Jonas Frykman och Orvar Löfgren (National Culture 1989). Övriga tre författare kom från Ungern, och de diskuterade nationella frågor i detta land. Några jämförelser mellan olika länder i Europa, t ex mellan Sverige och Ungern, kan man inte tala om i detta nummer.

Sådana komparationer förekommer däremot i den bok om «Den europeiska identiteten», som Åke Daun gav ut 1992. Hans jämförelser avser utmärkande kulturella drag hos svenskar och italienare. Empirin utgörs bl a av en intervjuundersökning 1990 som han utfört bland svenska kvinnor i Florens vilka gift sig med italienska män. Därtill kommer en kvantitativ enkätundersökning bland italienska och svenska medicinstudenter. Här borde författaren ha haft ett samarbete med italienska forskare för att få en bredare förståelse av den italienska kontexten.

Målet med Dauns bok är att i EU-sammanhang också blicka mot framtiden och diskutera

frågan huruvida en europeisk identitet kan bli en konsekvens av de politisk-ekonomiska integrationssträvandena. ... En europeisk identitet definierar jag som en individs känsla av att i någon mening vara europé, att känna tillhörighet till Europa - inte bara till den egna nationen (Daun 1992: 7).

Det komparativa studiet av svenskar och italienare blir ett led i att besvara frågeställningen om framväxten av en framtida europeisk identitet. Egentligen borde en sådan frågeställning enligt min mening kunna utgöra basen för ett större europeiskt projekt förankrat bland forskare i olika europeiska länder.

En följdfråga för Daun uppstår: «Kommer den svenska nationella identiteten att försvagas till förmån för en förstärkt europeisk identitet?» (Daun 1992: 8) Han presenterar sina subjektiva reflexioner kring frågan och framhåller sig vara formad av sin utgångspunkt som etnolog. En grundläggande tanke hos honom är att etnologen både kan och har rätt att uttala sig om framtiden, vilket inte har varit särskilt vanligt inom tidigare etnologi.

Det nordiska folkloristiska organet NIF, Nordiskt institut för folkdiktning, lät under sitt sista år 1996 publicera en bok där man ville relatera studierna från de olika nordiska länderna till en aktuell europeisk kontext (Making Europe 1996). Liksom i fråga om Åke Dauns bok 1992 tas utgångspunkten i aktuella EU-diskussioner om att bilda ett integrerat Europa. EU kan skapa ett europeiskt medvetande men inte en europeisk identitet. Bokens redaktör Pertti J Anttonen, Åbo skriver:

European consciousness is not the same thing as European identity. The European Union may wish to present itself as a federation, a united states of Europe, and as such a conglomeration be comparable to a nation, but it lacks the means to create `national European´ identification among the various populations. There is hardly anything more in terms of identification than the shared value of economic, political and cultural cooperation between the Member States (Anttonen 1996: 13).

Tidskriften Ethnologia Europaea kallade 1995 samman en konferens i Pécsvárad i Ungern kring temat «European Ethnology in Changing Europe». Ett stort antal föredragshållare kom från olika delar av Europa. Från Norden deltog Palle Ove Christiansen och Bjarne Stoklund, Köpenhamn; Åke Daun, Stockholm; Jonas Frykman, Orvar Löfgren, Birgitta Svensson och Margareta Tellenbach, Lund; Anders Gustavsson, Uppsala; Bo Lönnqvist, Jyväskylä samt Bjarne Rogan, Oslo. Arrangörerna Peter Niedermüller och Bjarne Stoklund ville genom konferensen bl a «make clear what European ethnology is» och

looking critically on our own roots and traditions and setting up new ways, means, and positions for the future research activity.

Vid diskussionerna gjordes många jämförelser mellan etnologins inriktning i flera olika europeiska länder. Frågan om det nationella i förhållande till det lokala och det globala intog en central roll utifrån det föredrag som Orvar Löfgren höll kring detta tema. Föredragen publicerades i ett temanummer av Ethnologia Europaea 1996 (European Ethnology 1996). Arrangörerna framhöll som inledning till sessionen om det nationella:

One of the most characteristic features of European ethnology is the shift of interest from local communities to the nation, to the global, and to macro-processes of social development. Nation-building, national culture, identity, globalization and the symbolic and/or cultural constitution of these processes and phenomena has become one of the central issues for our discipline.

När Orvar Löfgren som ende etnolog 1999 medverkade i boken «Europa - en svårfångad historia» och skrev om «Vardagens dolda nationalism», fann han anledning att inskärpa vikten av att «vidga perspektivet ut mot Europa och världen». Här märker man en intressant komparativ ansats som motvikt mot «den hemmablindhet som präglar mycket av den svenska diskussionen», för att citera Orvar Löfgrens ord (Löfgren 1999b: 138). Vad följden av denna uppmaning kommer att bli för svensk etnologisk forskning återstår att se under det tidiga 2 000-talet.

Inom folkloristiken skisserade Bjarne Hodne, Oslo 1995 en komparativ europeisk studie av nationalitet och nationalkultur. Bakgrunden var de diskussioner som folklorister från Oslo förde vid ett seminarium 1994 som ägde rum på det norska institutet i Rom.

Her ble det blant mange vesentlige ting fokusert på fraværet av den europeiske dimensjon i norsk folkloristikk samtidig som nasjonalkulturen som folkloristisk forskningsfelt ble fremhevet som et fortsatt sentralt faglig tema.

Det var det året då Norge valde att ställa sig utanför EU medan Finland och Sverige blev medlemmar. Bjarne Hodne framhåller:

Utviklingen i Europa og Norges plass utenfor den europeiske union har ikke minst satt søkelyset på spørsmål som eksempelvis den norske kulturelle egenarten. I tillegg er det interessant å registrere den vekt EU´s fjerde rammeprogram legger på behovet for forskning relatert til europeisk identitet og europeisk kultur (Hodne 1995a: 4).

De jämförelser som Hodne skisserar avser Norge, Grekland och Italien, där medelhavsländerna Grekland och Italien har helt andra förutsättningar för det nationella än det nordiska Norge.

Vissa komparativa undersökningar på detta område har utförts av andra forskare än Hodne själv. Det gäller etnologen Brit Berggreen, Bergen som under långa perioder bott i Grekland och som särskilt inriktat sig på kvinnoforskning. Hon har jämfört bilden i sen tid av 1800-talets hjältinnor i Grekland och Norge och hur den tagit sig uttryck i avbildningar på sedlar som givits ut i de båda länderna (Berggreen 1990). Berggreen berättade dessutom i Ethnologia Europaea 1995 om sitt

ongoing research project titled `The use and abuse of heroines´ dealing with women in Greek and Norwegian national identity building (Berggreen 1995b: 128).

Genom eget fältarbete har hon specialstuderat en årlig kvinnofest den 8 januari på landsbygden i dagens Grekland. Kvinnorna klär denna dag ut sig till män och skapar sitt eget samhälle med fokus på födande och fruktbarhet och med barnmorskan som ledarperson. Detta utgör en ritualiserad form för könsöverskridande som saknas i Norden och som enligt Bergreen inte utmanar utan snarare förstärker traditionella könsroller (Berggreen 1995a). Studierna i Grekland har enligt Berggreen gett henne nya perspektiv på tidigare undersökningar som hon utfört i Norge. Detta är dock mera allmänna uttalanden från hennes sida, utan att hon presenterar några närmare preciseringar som en följd av en mer ingående jämförelse mellan grekisk och norsk kvinnokultur.

It is especially in Norwegian circumstantial evidence that I have begun my search, but field work experience from Greek Macedonia has provided me with new perspectives and the courage to set my discussion within a larger European framework (Berggreen 1990b: 121).

Vid Institutt for kulturstudier (IKS) i Oslo förekom under det sena 1990-talet ett tvärvetenskapligt projekt om modern folklig religiositet i Italien. Forskarna i folkloristik och religionshistoria har genom flera fältarbeten koncentrerat sig på helgonkult i sen tid. De dittills vunna resultaten synliggjordes hösten 1999 genom en utställning på IKS. Några jämförelser med Norden har inte presenterats.

I detta sammanhang vill jag också nämna en jämförande undersökning mellan två andra vitt skilda områden i Europa. Den är författad av en norsk och en ungersk folklorist tillsammans och gäller den norske sagohjälten Askeladden och dess ungerska motsvarighet Hamupipöke. Studien är publicerad i tidskriften Norveg 1996. Författarna vill diskutera om sagohjälten är «den samme eventyrfiguren i norsk og ungarsk eventyrtradisjon, eller om han framstår med spesielle særtrekk i de to land» (Ács & Ellingsen 1996). Här rör det sig alltså om länder som ligger på långt avstånd från varandra. Jämförelserna kan då hjälpa till att ge perspektiv på vad som är specifikt respektive mera generellt eller utsatt för kulturpåverkan. På ett motsvarande sätt har en dansk och en skotsk folklorist studerat och jämfört danska och skotska barns lekar och lekplatser (Nielsen & Roberts 1996).

Att studera europeisk kulturpåverkan i Norden

1990 tillträdde Billy Ehn etnologiprofessuren i Umeå och tog i sin installationsföreläsning upp frågan om Europas roll inom etnologin i Sverige. Han ställde frågan vad benämningen «särskilt europeisk» i verkligheten betyder för etnologin. Han menade att denna beteckning som uppkom på 1970-talet (se ovan), inte hade fått några egentliga effekter inom ämnesutvecklingen.

Det är inte många etnologer som ger sig ut i Europa för att forska och det är inte heller så vanligt att man jämför svensk kultur med andra länders (Ehn 1991: 1).

Ehn ansåg att en förändring på denna punkt måste komma till stånd eftersom det nya Europa tränger sig på också i Sverige. Han ställde med anledning därav frågan: «Hur ska då den framtida etnologin ta sig an de europeiska frågorna och internationaliseringen av Sverige?» Som en nutidsorienterad etnolog nämnde han att ett

fruktbart sätt att nalkas Europa-temat vore att närmare undersöka hur europeiska kulturer (och världen i övrigt) genomsyrar det dagliga livet i Sverige (Ehn 1991: 2).

Genom att framhäva studier av kulturpåverkan i det europeiska rummet efterlyser Ehn i själva verket komparativa perspektiv utöver det egna landets gränser. Ett svar på hans intentioner möter man i det av Kurt Genrup, Umeå under 1990-talet ledda projektet om «Förtyskningen» av Sverige. Det har ett påtagligt historiskt djup, vilket avviker från Ehns nutidsinriktning. Projektet tar upp frågan om tysk kulturpåverkan i Sverige alltsedan medeltiden och in i vår egen tid («Förtyskningen» 1993). Huvudarbetet från Genrups sida utgörs av publikationen «Germania och Moder Svea» (Genrup 1997a) med en klar kulturhistorisk inriktning. I en specialstudie har han tagit upp den tyska matkulturens möte med Finland och Sverige (Genrup 1997b).

Bjarne Stoklund, Köpenhamn som också företräder en tydlig kulturhistorisk profil, har tagit fasta på kulturkontakter i ett mycket långt historiskt perspektiv från medeltid till nutid inom ökulturer i nordvästra Europa. Utvecklingen för dessa kulturer har gått från centrum till periferi. Stoklunds tes är att

the small island communities cannot be studied as isolated entities, but should be analysed in terms of their shifting relationships with the rest of Europe (Stoklund 1992: 51).

I Norge har många kulturkontakter historiskt sett gått sjövägen till och från Holland, och det har studerats av Kristin Røgeberg, Oslo. Holländare var enligt henne «initiativtagere og deltagere i norsk næringsliv» och hade «kontakt med vanlige mennesker langs det meste av norskekysten».

En annan förutsättning för kontakterna var att tusentals norrmän «oppholdt seg i Holland i kortere eller lengre tid, som ble der, eller som hadde hyre på hollandske skip» (Røgeberg 1990: 62). Detta ger enligt min mening anledning till frågan om kulturpåverkan i Holland från Norge, men det kommer Røgeberg inte in på. Överhuvudtaget efterlyser jag inom nordisk kulturforskning studier av kulturpåverkan från Norden ute i Europa. Här finns det kommande forskningsuppgifter att ta fasta på.

Studier av europeiska invandrare i Norden

Undersökningar om europeiska invandrare i Norden har utförts under 1990-talet och inte enbart om utomeuropeiska invandrare, så som vietnameser (Akman 1995, 1997), chilenare (Lindqvist 1991) eller turkar (Svanberg 1989, Berg 1994). Owe Ronström, Stockholm tog i sin doktorsavhandling 1992 i Billy Ehns anda upp jugoslaver i Sverige och deras danser och musik. Han fann att dansen och musiken har haft stor betydelse för att gestalta ett jugoslaviskt ursprung i den nya svenska miljön (Ronström 1992). Fältarbetet utfördes främst i Stockholm under 1980-talet innan den jugoslaviska nationen föll samman vid 1990-talets början och krigen bröt ut. Ronström lärde sig precis som Billy Ehn serbokroatiska och kunde då utföra visst fältarbete i Jugoslavien.

Dorthe Vejen Hansen, Köpenhamn har studerat vilka motsättningar mellan olika jugoslaviska grupper, nämligen kroater, muslimer och serber, som uppstod i en lokalmiljö i Danmark med 700 jugoslaver i samband med krigsutbrottet 1991 i det före detta hemlandet. Efter det att människorna tidigare hade levt i fred med varandra och träffats i den jugoslaviska föreningen, uppstod det efter krigsutbrottet på Balkan nationella och etniska mobiliseringsprocesser i den danska miljön. Människorna tog alltså med sig sin kultur och sin historia in i den nya miljön. Hansens fältarbete «dokumenterede at den nationale og etniske polarisering mellem kroater og serbere ikke kun fandt sted i det krigshærgede eks-Jugoslavien, men også blandt første- og andengenerations indvandrere i Danmark» (Hansen 1997: 83).

Annick Sjögren, som tidigare utfört undersökningar både i Sverige och Frankrike (se ovan), har i boken «Här går gränsen» 1993 jämfört kulturella mönster i Sverige och i Medelhavsområdet. Undersökningen har gjorts i Sverige bland invandrare med rötter i länderna kring Medelhavet. Frågorna om kulturarvets betydelse och anpassningen i en ny och annorlunda miljö blir centrala (Sjögren 1993). Påtagliga likheter finns med de undersökningar som Billy Ehn har utfört i svenska invandrarmiljöer med början på 1970-talet (se ovan).

En annan fråga som man bör ställa, gäller vilken kulturell inverkan som de många invandrarna som kommit till Norden under senare tid, har utövat på nordisk kultur, t ex inom matkulturen. Vad har invandrarna vidare betytt för en framväxande nazism i de nordiska länderna? Hur har majoritetskulturen både på nationellt, regionalt och lokalt plan sett på och hanterat det ökande antalet invandrare? Några sådana studier tycker jag mig dock knappast finna bland invandrarforskarna. Perspektivet är onekligen intressant och borde vara angeläget för kommande forskning.

Nordiska forskare på fältarbeten ute i Europa

1995 beslöt Nordiska Ministerrådet att starta ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt forskningsprogram med temat «Norden och Europa». Forskare och forskargrupper kunde sända in förslag till projekt vilka diskuterades vid ett seminarium i Köpenhamn i april 1996. Av nordiska etnologer och folklorister deltog Virginie Amilien från Oslo, Torunn Selberg från Bergen och Gösta Arvastson och Anders Gustavsson från Uppsala. Det gällde alltså en mycket begränsad skara jämfört med vad som förekom från flera andra universitetsämnen.

Gösta Arvastson har utfört egna fältarbeten på bilindustrier i England och i Tjeckien, i det senare fallet med hjälp av tolk. Ett syfte har varit att belysa hur arbetsmoralen varierar mellan olika länder (Arvastson 1994, 1995). Arvastson har särskilt intresserat sig för etniska grupper, och han startade 1995 ett s k Europaprojekt, «Den europeiska människan». Han ledde fältstudier 1996 i East End i London för doktorander från Uppsala. Resultatet har sammanställts i en bok som han redigerat 1999. Fokus i dessa undersökningar avser de ständiga förändringsprocesserna i staden (Det urbana rummet 1999).

Jonas Frykman ledde på motsvarande sätt fältarbeten 1997 som utfördes i regionen Istrien i Kroatien av lärare, studenter och doktorander från Lund. Erfarenheterna presenterades i ett temanummer av lundainstitutionens Lundalinjer (Lundalinjer 115, 1997). Frykmans intresse gäller regionalism och regioners förhållande till den nya staten Kroatien med huvudstaden Zagreb. Några jämförande perspektiv med Norden förekommer inte. I en uppsats «Hem till Europa» 1999 skriver Frykman:

Jag har haft möjlighet att studera hur det har vuxit fram en kulturell regionalism i provinsen Istrien, inom ramen för den nya staten Kroatien. ... Här i Istrien åberopar man sålunda det kustnära, mediterrana, öppna, toleranta, mångkulturella, resande och tillbakalutade. Detta sker i kontrast till Zagrebs vilja att väcka den rotfaste bonden till liv, den som formar den pålitliga enheten av jorden, hemmet och familjen, som en nationalstat kan vila på (J Frykman 2 1999: 89).

I Stockholm har Georg Drakos, med grekiska rötter och således med kunskaper i det grekiska språket, varit en drivande kraft för att etablera ett samarbete mellan svenska och grekiska forskare. 1991 hölls på hans initiativ en konferens i Atén kring temat «Ondskans kulturella konstruktion» med både svenska och grekiska deltagare (Ondskans etnografi 1993). 1997 framlade Drakos en folkloristisk doktorsavhandling med Jonas Frykman som fakultetsopponent. Avhandlingen bygger på författarens fältarbeten 1987-1993 bland leprasjuka i Grekland och analyserar deras självförståelse med utgångspunkt från deras berättelser (Drakos 1997). Författaren arbetade själv som sjukvårdare och kom på så vis nära de sjuka.

Opponenten Frykman saknade komparativa perspektiv mellan Grekland och Sverige där Drakos har bott under lång tid.

Något överraskande är det att undersökningen inte är jämförande. Man misstänker att mönstret på något sätt är mycket grekiskt. Men Drakos kunskap om den svenska kulturen får aldrig tjäna som kontrast, som ett medel att tydliggöra båda världarna. Vilka förutsättningar hade motsvarande grupper haft i Sverige? undrar man ständigt. ... Etnologin som komparativ vetenskap rymmer enorma potentialer. De borde utnyttjas nu när någon har djärvheten att våga sig utanför det egna landets gränser (J Frykman 1 1998: 38).

Man får hoppas att Frykman själv får möjlighet att utveckla sådana komparativa perspektiv, med avseende på kontraster mellan södra och norra Europa, nu när han har gett sig i kast med ingående studier i Kroatien och är gift med en kroatiskfödd etnolog.

Vid högskolan i Södertörn strax utanför Stockholm, vilken inrättades 1996, ingår fältstudier i ett annat europeiskt land i etnologiutbildningen. Beatriz Lindqvist framhåller:

The ethnological programme focusing on Europe deals with cultural perspectives on life-modes and conceptual worlds in different geographical areas, both contemporary and historical (Lindqvist 1 1999: 6).

Denna inriktning är intressant och manar till efterföljd när det gäller att nå en större förståelse för komparativa perspektiv hos en ny etnologgeneration.

Studier av nordbor ute i Europa

Undersökningar utanför Norden kan också omfatta nordbor som för kortare eller längre perioder vistas ute i Europa, t ex som turister, studenter eller gästarbetare eller de som gifter sig ute i Europa. De studier som har utförts av nordiska forskare, avser huvudsakligen turister under 1800-talet eller i vår egen tid.

Folkloristen Anne Eriksen, Oslo har skrivit om norrmäns resor under 1800-talets senare del till Italien och Rom med dess historiska minnesmärken. Genom dessa resor begav man sig långt bort både i rummet och i tiden. Resenärerna fick faktiskt nya perspektiv på sin vardagliga tillvaro i Norden. Eriksen tar fasta på innehållet i bevarade reseberättelser.

Reiseskildringene fra 1800-tallets annen halvdel viser hvordan gammelt og nytt brytes mot hverandre, både i byen selv og i opplevelsen av den historien som fantes her. Dermed blir fortellingnene om reisen til historien også fortellinger om den nye tiden som holder på å vokse frem (Eriksen 1997: 13).

Etnologen Beate Strøm, Oslo har tagit fasta på vår egen tid och utfört intervjuer och observationer bland långtidsturistande norrmän i Spanien under 1990-talet. Hon menar sig därmed ha fått nya perspektiv också på livet i den norska miljön. Jag finner det intressant att belysa hur nya sidor av kulturen kan bli mer framträdande när människor beger sig utanför den invanda hemmiljön.

Målet med intervjuene var å få beskrevet informantenes hverdag på Costa Blanca og deres tanker rundt det. ... Gjennom selv å leve blant de norske langtidsturistene har jeg ikke bare opparbeidet meg en konkret kunnskap om hvordan de lever og tenker, men også kunnet se, føle, sanse og forstå hvordan det norske miljøet er (Strøm 1998: 32, 35).

Eva Wolf, Göteborg skriver en doktorsavhandling om svenska charterturister som åkt till Portugal under 1990-talet. Hon undersöker resmotiv och semesterbeteenden. Materialet i form av intervjuer och observationer har insamlats i både Portugal och Sverige (Doktorandbulletinen 1997).

Anna-Maria Åström, Helsingfors/Åbo har fältarbetat bland finska turister som företog resor till Sovjet under 1980-talet. I samband med denna massturism besökte finländarna Moskva, Leningrad och städer i de baltiska staterna och bodde på luxuösa hotell. De vanligen gällande normerna i hemlandet sattes ur spel när man var långt borta från vardagen. Under turistresorna österut förekom mycket av en «omåttlighetens princip» särskilt bland männen i fråga om alkoholkonsumtion, skämt och besök hos prostituerade. Åströms analys har publicerats i en tysk publikation 1993 om turism och kultur (Åström 1993a).

En annan finländsk etnolog, Tom Selänniemi, Jyväskylä, har tagit fasta på den finska massturismen till södra Europa. Han har utfört fältarbeten med observationer och «spontana samtal» i Grekland, Spanien och Turkiet. Ett centralt intresse gäller turisternas mål med sina resor och varför de i stor utsträckning åker till speciella platser så som till Rhodos (Selänniemi 1994, 1996).

Nästa steg bör vara att studera turistande européer i Norden i nutid eller äldre tid. Sådana undersökningar är emellertid sparsamma. Här kan hänvisas till en pågående studie av osloetnologen Agnes Brudvik om tyska ångbåtsturister som for till Norge under 1800-talets senare del.

Outi Tuomi-Nikula, som kommer från Finland men som under 1990-talet varit verksam som etnolog i Kiel, har undersökt s k blandäktenskap där huvudsakligen finska kvinnor under 1960- och 1970-talen har flyttat till Tyskland för att studera eller gästarbeta och senare gift sig med tyska män (Tuomi-Nikula 1996). Ett sätt att studera identitetsskapande med hjälp av den materiella kulturen har varit att se på hur dessa kvinnor har inrättat sina bostäder i den nya miljön (Tuomi-Nikula 1993).

Motsvarande studier borde göras bland européer som gift sig i Norden, t ex i samband med invandringar från det forna Jugoslavien. Ingående undersökningar på detta område lyser med sin frånvaro.

Konklusioner

Under 1990-talet har Baltikum, och särskilt Estland, integrerats i de nordiska forskarkontakterna. Detta gäller speciellt Finland men även Sverige. Finlands särställning är naturlig med tanke på samhörigheten i språk och kultur men även det närliggande geografiska läget och det förhållandet att man hade vissa kontakter redan under sovjettiden.

Överhuvudtaget har Östeuropa blivit mer intressant för nordiska forskare efter de genomgripande politiska omvälvningarna vid 1990-talets början. Därigenom blev det möjligt att inleda forskningskontakter österut på ett helt annat sätt än tidigare. Jämförande undersökningar har i första hand utförts mellan orter i Finland och Estland samt i viss mån bland finsk-ugriska grupper i Ryssland (t ex Pentikäinen 1999).

I övrigt var de nordiska kontakterna under 1990-talet med europeiska forskningsmiljöer inte livligare än tidigare. De var i stället ganska sparsamma om man ser till helheten av den etnologiska och folkloristiska produktionen i Norden. Etnologin och folkloristiken fortsätter i stor utsträckning att undersöka det egna landets kultur, dess regioner och lokala miljöer. Det är faktiskt inte bara Island som, antagligen främst av geografiska skäl långt borta från övriga Norden, uppvisar svaga kontakter med forskningen ute i Europa.

Språkbarriärer får inte hindra oss nordbor att blicka ut mot Europa. Det gäller att publicera vetenskapliga bidrag på engelska och inte bara på de nordiska språken. I det avseendet menar jag att finländarna har varit förebildliga både inom folkloristiken och etnologin, i det senare fallet bl a genom tidskriften Ethnologia Fennica. Finska folklorister har sedan länge skriftserien Folklore Fellows Communications (FFC).

De finländska institutionerna har vidare varit klart flitigast med att besvara mitt utsända frågeformulär om 1990-talets forskningskontakter med Europa (se ovan). Man kan i det här sammanhanget även hänvisa till finska etnologers och folkloristers avsevärt större engagemang för kontakter med internationell oral historyforskning jämfört med övriga Norden (se ovan). Finska forskare har likaså varit mest framträdande i kontakterna med tyskspråkig forskning (se ovan).

Det verkar som om det här har varit en fördel att ha ett språk, så som finskan, som ingen annan utanför det egna landet förstår. Då tvingas man att tänka på att använda ett annat språk om man vill kommunicera med omvärlden. Danskar, norrmän och svenskar kan däremot läsa varandras texter, men egentligen är detta en alldeles för begränsad vetenskaplig läsekrets. Viktiga nordiska kanaler utåt är årsböckerna på engelska, nämligen Arv och Ethnologia Scandinavica. Danmark, Norge och Sverige borde dessutom ha var sin egen engelskspråkig tidskrift i stil med Ethnologia Fennica. Detta borde inte vara omöjligt om man prioriterar det internationella på ett helt annat sätt än som varit fallet tidigare.

Ett mått på det europeiska intresset i Norden kan vara att ge akt på hur många nordbor som publicerat uppsatser i tidskriften Ethnologia Europaea under 1990-talet. Där är den nordiska andelen inte obetydlig. 33 av totalt 127 uppsatser, alltså något över en fjärdedel, har skrivits av nordbor. Fördelningen mellan de nordiska länderna är förhållandevis jämn om man tar hänsyn till folkmängden, nämligen Danmark sju, Finland fem, Island noll, Norge sju och Sverige fjorton. Nordens ganska höga andel kan delvis hänga samman med att tidskriftens redaktion legat i Köpehamn med Bjarne Stoklund som huvudredaktör. Finland har inte samma publiceringsbehov som övriga Norden genom att man har sin egen engelskspråkiga tidskrift Ethnologia Fennica.

De komparativa perspektiven ut mot Europa har haft svårt att göra sig gällande i Norden. Man frågar sig vad det kan ha betytt att beteckningen «jämförande» försvann från ämnesbenämningen efter 1960-talet (se ovan). Detta kan ha medverkat till att forskningen i Norden blev mer vänd inåt mot det lokala och regionala än tidigare och utan jämförande utblickar utåt. Den s k antropologiseringen av etnologin och folkloristiken som blev särskilt märkbar i Sverige fr o m 1970-talet, kan ha verkat i samma riktning. Fördjupningen av analyserna i de enskilda studierna kom mer i centrum än utåt riktade komparativa perspektiv. Detta skedde trots att den nya ämnesbeteckningen «europeisk» (se ovan) borde ha inbjudit till jämförelser i rummet och över en längre tidsaxel.

Komparativa synsätt blir emellertid säkerligen alltmer nödvändiga att beakta vid början av det nya årtusendet, efter det att stora delar av Norden under 1990-talet integrerades med Europa på det ekonomiska planet i form av EU. Även Norge har många politiska band ut mot Europa även om man formellt sett står utanför EU. Ekonomiska forskningsanslag från EU kan bidra till att stärka ett europeiskt perspektiv i undersökningarna. Genom internet har det numera faktiskt blivit lättare än tidigare att bedriva en del jämförande studier som avser vår egen tid. Man kan t ex tänka på att tidningsmaterial mer och mer läggs ut på internet.

Kulturella kontraster borde kunna bli särskilt synliga vid jämförelser mellan Norden och sådana delar av Europa som ligger långt borta och som levt med andra geografiska och historiska förutsättningar. Det gäller t ex Östeuropa men även Medelhavsländerna, som Bjarne Hodne och Jonas Frykman har pekat på och Brit Berggreen och Åke Daun har studerat (se ovan).

Kulturpåverkan mellan länderna, t ex till följd av turism, arbetsvandringar, flyktingströmmar, massmedia, internet osv, måste bli ett viktigt forskningsfält där forskare från flera nationer kan samverka. Det gäller t ex de nordiska forskare som studerat turistande nordbor ute i Europa. De har hittills arbetat var och en för sig med sitt hemlands turister på en plats utan att utföra övergripande jämförande analyser mellan olika miljöer.

Studierna kring kulturpåverkan mellan olika länder, som förutsätter ett komparativt perspektiv hos forskarna, behöver inte bara avse vår egen tid. De kan även med framgång bedrivas över längre tidsperspektiv i äldre tid, vilket t ex Kurt Genrup och Bjarne Stoklund har visat (se ovan). Nordisk kulturpåverkan ute i Europa både förr och nu utgör också ett intressant forskningsfält.

Kulturarvets betydelse och anpassningen i en ny miljö i samband med invandring har särskilt studerats av Annick Sjögren och Billy Ehn (se ovan). Komparation i invandrarstudier har gärna bestått i jämförelser mellan ursprungsmiljön och den miljö dit invandrarna kommit. Viktigt är också att beakta vad invandrarna kan ha betytt i den nya miljön.

Nätverk mellan forskare från flera olika håll måste enligt min bedömning bli viktigare än tidigare. I det avseendet blir inte minst SIEF: s kommissioner och symposier allt väsentligare som ett sammanhållande organ mellan forskningen i de olika länderna i Europa inom skilda temaområden. Gemensamt utgivna publikationer efter seminarier och konferenser är av stor vikt. I sådana sammanhang blir principiella komparationer mellan länder och regioner i olika tider möjliga på ett helt annat sätt än i enskilda studier eller projektarbeten där forskarna kommer från en enda universitetsort. Här kan bl a nämnas nätverket kring forskning om gränskulturer och gränskontakter i Europa (se ovan).

SIEF: s kommissioner behöver i sitt arbete bli mer observanta på komparativa perspektiv än tidigare. Forskarna studerar då likartade problemkomplex inom olika delar av Europa och möts vid konferenser och symposier och diskuterar sina erfarenheter och hjälps åt komma vidare i den vetenskapliga analysen.

Det nordiska deltagandet i SIEF: s kommissioner och kongresser under 1990-talet har emellertid varit begränsat. Vid den senaste SIEF-kongressen i Amsterdam 1998, den sjätte i ordningen, deltog 24 nordbor varav Finland bidrog med åtta, Sverige sju, Norge fem och Danmark fyra. Det centrala temat «Roots and Rituals: Managing Ethnicity» borde ha tilltalat fler forskare från Norden. Bjarne Rogan, Oslo blev i Amsterdam 1998 invald i SIEF: s exekutiva kommitté och Bo Lönnqvist, Jyväskylä i SIEF: s medlemskommitté.

Det nordiska deltagandet var något större vid den tolfte kongressen anordnad 1998 i Göttingen i Tyskland av den folkloristiska världsorganisationen International Society for Folk Narrative Research, ISFNR. Temat var «Horizons of Narrative Communication», och 32 nordbor deltog. Återigen var Finland mest representerat med tretton deltagare, följt av Sverige tio, Norge fem, Danmark tre och Island en (Horizons 1998).

(1) Arv, Dugnad, Ethnologia Fennica, Ethnologia Scandinavica, Folk og Kultur, Kulturella perspektiv, Laboratorium, Ljusgården, Lundalinjer, Nord Nytt, NIF Newsletter, Nnf news, Norveg, Rig, Tradisjon och Ethnologia Europaea.

Litteratur

Ács, Peter & Ellingsen, Elisabeth, 1996: På jakt efter Askeladden. Norveg.

Adriansen, Inge, 1990: Fædrelandet, folkeminderne og modersmålet. Sønderborg.

Adriansen, Inge, 1991: Danish and German National Symbols. Ethnologia Scandinavica.

Akman, Haci, 1995: Landflyktighet - En etnologisk undersøkelse av vietnamesiske flyktninger i eksil. Bergen.

Akman, Haci, 1997: De ufrivillig reisende og kjærlighetens eksil. Tradisjon.

Alsmark, Gunnar, 1979: Herdar på Korsika. Lund.

Anttonen, Pertti, J., 1996: Introduction: Tradition and Political Identity. Making Europe in Nordic Contexts. Ed. by Pertti J. Anttonen. Turku.

Arvastson, Gösta, 1994: Arbetsvillkor och levnadsbetingelser i den europeiska bilindustrin. Etnologiska institutionen vid Uppsala universitet. Meddelanden. 35.

Arvastson, Gösta, 1995: The Politics of Morales. Ethnologia Europaea. 25: 1.

Berg, Magnus, 1994: Seldas andra bröllop. Göteborg.

Berggreen, Brit, 1990: Heltinner i Hellas og Norge. Hellas og Norge. Kontakt-Komparasjon-Kontrast. Red. av Øivind Andersen & Tomas Hägg. Bergen.

Berggreen, Brit, 1995a: Realities and wishful thinking. Greece and Gender. Ed. by Brit Berggreen & Nanno Marinatos. Athens.

Berggreen, Brit, 1995b: Societies of Married Women. Ethnologia Europaea. 25: 2.

Bergman, Kjell, 1986: Internationellt symposium och Nordiskt seminarium om arbetarkultur i Norrköping. Meddelanden Etnologiska institutionen Göteborgs universitet.

BIF Newsletter. 1995.

Bringéus, Nils-Arvid, 1970: Lundasymposiet för etnologisk matforskning. Rig.

Bringéus, Nils-Arvid, 1985: Foreword. Ethnologia Scandinavica.

Bringéus, Nils-Arvid, 1994: SIEF Commissions. Ethnologia Europaea. 24: 2.

Bringéus, Nils-Arvid, 1999: Ethnological Food Conferences 1970-1998. Netzwerk Volkskunde. Herausg. von Franz Grieshofer & Margot Schindler. Wien.

Communicating Experience. 1996: IX International Oral History Conference. 1-4. Göteborg.

Christiansen, Inge & Schaltz, Ulla, 1996: Fra sameksistens til konflikt. Nord Nytt. 61.

Colloquium Balticum Ethnographicum. 1993. Herausg. von Saulvedis Cimermanis. Riga.

Daun, Åke, 1970: Etnologi - en kulturvetenskap. Rig.

Daun, Åke, 1992: Den europeiska identiteten. Stockholm.

Daun, Åke, 1993: Doktorsavhandlingarna. Lusthusporten. En forskningsinstitution och dess framväxt 1918-1993. Stockholm.

Det nære og det fremmede. Vindu mot fransk etnologi. 1993. Red. av Bjarne Rogan. Oslo.

Det urbana rummet. Etnografier i storstaden. 1999. Red. av Gösta Arvastson. Göteborg.

Dgv Informationen. 1997. Göttingen. 2.

Dgv Informationen. 1998. Göttingen.

Dgv Informationen. 1999. Göttingen. 2.

Doktorandbulletinen. 1997. 100.

Dorf- und Stadtkultur. 1987. Herausg. von Bo Lönnqvist, Matti Räsänen & Ildikó Lehtinen. Helsinki.

Drakos, Georg, 1997: Makten över kropp och hälsa. Om leprasjukas självförståelse i dagens Grekland. Stockholm.

Ehn, Billy, 1975: Sötebrödet. En etnologisk skildring av jugoslaver i ett dalsländskt pappersbrukssamhälle. Stockholm.

Ehn, Billy, 1977: En polsk familj. Stockholm.

Ehn, Billy, 1991: Etnologin, det nya Europa och internationaliseringen av Sverige. Rig.

Ehn, Billy, Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar, 1993: Försvenskningen av Sverige. Stockholm.

Ek, Sven B, 1968: Europa. Verdens folkeslag i vor tid. Red. av Johannes Nicolaisen, George Nellemann & Stephan Kehler. København.

Encountering ethnicities. 1995. Ed. by Teppo Korhonen. Helsinki.

Eriksen, Anne, 1997: Minner fra den evige stad. Skandinavers reiser til Roma 1850-1900. Oslo.

Estnisk etnologi. 1994. Nord Nytt. 56.

Ethnic Communities. Ethnic Studies. Ethnic Costumes Today. 1999. Ed. by János Kodolányi jr. Pécs.

Ethnologia Scandinavica. 1971.

Etnologenes Romania-ekskursjon. 1993. Institutt for kulturstudier. Oslo.

European Ethnology in Changing Europe. 1996. Ethnologia Europaea. 26: 2.

Everyday life and ethnicity. 1994. Ed. by Anna Kirveennummi, Matti Räsänen & Timo J. Virtanen. Helsinki.

Fransk etnologi. 1996. Nord Nytt. 65.

Fjell, Tove Ingebjørg, 1996: Sette seg selv i scene. Bergen.

Fjell, Tove Ingebjørg, 1998: Bite seg i tungen og suge det en kan. Kulturella perspektiv.

Folk Religion Continuity and Change. 1999. Ed. by Anders Gustavsson & Maria Montez. Lisboa.

«Förtyskningen» av Sverige. 1994. Red. av Kurt Genrup. Umeå.

Frykman, Birgitta, 1979: Etnologisk forskning i England. Rig.

Frykman, Jonas, 1998: rec. av Georg Drakos, Makten över kropp och hälsa. Rig.

Frykman, Jonas, 1999: Hem till Europa. Platser för identitet och handling. Rig.

Genrup, Kurt, 1997a: Germania och Moder Svea. Kulturella möten och gränser. Umeå.

Genrup, Kurt, 1997b: Tysk matkultur i möte med Finland och Sverige. Budkavlen.

Gränsmöten. 1999. Red. av Rolf Danielsson & Anders Gustavsson. Strömstad.

Gustavsson, Anders, 1980: Några trender inom västtysk etnologi under 1970-talet. Lund.

Gustavsson, Anders, 1981: Ritualised Behavior. Ethnologia Europaea. XII: 2.

Gustavsson, Anders, 1983: Storstaden som etnologiskt forskningsfält. Etnologiska institutionen med Folklivsarkivet Meddelanden. 91.

Gustavsson, Anders, 1988: Culture Contacts in the Eastern Baltic. Ethnologia Scandinavica.

Gustavsson, Anders, 1990: Remember and Forget. NIF Newsletter. 1.

Gustavsson, Anders, 1996: Exchange trip to Tartu University, 9-14 March 1996. NIF Newsletter. 2-3.

Gustavsson, Anders, 1997: Die norwegisch-schwedische Grenze als Symbol für Staat und Region. Symbole. Zur Bedeutung der Zeichen in der Kultur. Herausg. von Rolf Wilhelm Brednich & Heinz Schmitt. Münster, New York, München, Berlin.

Gustavsson, Anders, 1999: Folklig religiositet som forskningsfält. Kunnskap om kultur. Red. av Knut Aukrust & Anne Eriksen. Oslo.

Hansen, Dorthe Vejen, 1997: «Jeg kan aldrig blive Jugoslav igen». Folk og Kultur.

Hansen, Kari Helmer, 1972: «De to Frankriker». Nord Nytt. 2.

Hellspong, Mats, 1993: Etnologien i dagens Estland. Rig.

Henningsen, Gustav, 1980: The Witches´ Advocate. Nevada.

Henningsen, Gustav, 1991: Heksejægeren på Rugård. De sidste trolddomsprocesser i Jylland 1685-1687. København.

Hodne, Bjarne, 1995a: Folkloristikk og kulturpolitikk. Norveg.

Hodne, Bjarne, 1995b: Norsk nasjonalkultur. En kulturpolitisk oversikt. Oslo.

Hodne, Ørnulf, 1994: Det nasjonale hos norske folklorister på 1800-tallet. Oslo.

Højrup, Thomas, 1995: Staat, Kultur, Gesellschaft. Marburg.

Horizons of Narrative Communication. Perspektiven der Erzählkultur. 1998. Enzyklopädie des Märchens. Göttingen.

Ingrians and Neighbours. 1999. Ed. by Markku Teinonen & Timo J. Virtanen. Helsinki.

Interacting Communities. 1993. Ed. by Zsuzsanna Szarvas. Budapest.

Jahrbuch für Volkskunde und Kulturgeschichte. 1989.

Kulturforskning i Tyskland och Norden. 1992. Red. av Anders Gustavsson. Uppsala.

Kulturmöten och kulturell förändring. 1985. I urval av Anders Gustavsson. Stockholm.

Kulturvariationer i Sydeuropa. 1973. Udg. av Knut Weibust. København.

Lindquist, Sven-Olof, 1996: Gotland Centre for Baltic studies. NIF Newsletter.

Lindqvist, Beatriz, 1991: Drömmar och vardag i exil. Stockholm.

Lindqvist, Beatriz, 1999: Ethnology at Södertörn University College. Nnf news.

Lundalinjer. 1997. 115.

Löfgren, Orvar, 1999a: Crossing Borders. Ethnologia Scandinavica.

Löfgren, Orvar, 1999b: Vardagens dolda nationalism. Europa - en svårfångad historia. Red. av Hans-Åke Persson & Fredrik Lindström. Lund.

Lönnqvist, Bo, 1994: Över gränsen - till gränsöverskridandets problematik. Laboratorium för folk och kultur. 2.

Making Europe in Nordic contexts. 1996. Ed. by Pertti J. Anttonen. Turku.

Man and Picture. 1986. Ed. by Nils-Arvid Bringéus. Lund.

Männlich. Weiblich. Zur Bedeutung der Kategorie Geschlecht in der Kultur. 1999. Herausg. von Christel Köhle-Hezinger, Martin Scharfe & Rolf Wilhelm Brednich. Münster, New York, München, Berlin.

Møhl, Perle, 1997: Village Voices. Coexistence and Communication in a Rural Community in Central France. Copenhagen.

National Culture as Process. 1989. Ethnologia Europaea. XIX: 1.

Nielsen, Erik Kaas & Roberts, Alasdair, 1997: Danish Games and Scottish Playgrounds. Arv.

Norden och kontinenten. 1958. Utg. av Sigfrid Svensson. Lund.

Ondskans etnografi. 1993. Utg. av Lena Gerholm & Tomas Gerholm. Stockholm.

Otto, Lene, 1999: Biografi og subjektivitet. Institut for arkæologi og etnologi, Københavns universitet. Ph.d.avh. København.

Pentikäinen, Juha, 1999: «Silent as waters we live». Old Believers in Russia and abroad. Cultural Encounter with the Finno-Ugrians. Helsinki.

Religion in Everyday Life. 1994. Ed. by Nils-Arvid Bringéus. Stockholm.

Rey-Henningsen, Marisa, 1994a: Shaping Society in the Image of God. Religion in Everyday Life. Ed. by Nils-Arvid Bringéus. Stockholm.

Rey-Henningsen, Marisa, 1994b: The World of the Ploughwoman. Helsinki.

Religious Movements and Communities in the 19th-20th Centuries. 1999. Ed. by Gábor Barna. Szeged.

Rogan, Bjarne, 1992: Fransk etnologi - med sideblikk til forskningsutviklingen i Tyskland og Norden. Kulturforskning i Tyskland och Norden. Red. av Anders Gustavsson. Uppsala.

Ronström, Owe, 1992: Att gestalta ett ursprung. Stockholm.

Roots and Rituals: Managing ethnicity. 1998. Abstracts. Amsterdam.

Røgeberg, Kristin, 1990: Holland og Norge - kulturell påvirkning. Dugnad.

Selänniemi, Tom, 1994: Touristic Reflections on a Marine Venus. Ethnologia Fennica.

Selänniemi, Tom, 1996: Matka ikuiseen kesään. Engl. summary: A Journey to the Eternal Summer. Helsinki.

Sjögren, Annick, 1984: Fransk etnologi av idag. Rig.

Sjögren-de Beauchaine, Annick, 1988: The Bourgeoisie in the Dining-room. Stockholm.

Sjögren, Annick, 1993: Här går gränsen. Om integritet och kulturella mönster i Sverige och Medelhavsområdet. Stockholm.

Skjorta eller själ? Kulturella identiteter i tid och rum. Red. av Gunnar Alsmark. Lund.

Stahre, Ulf, 1998: Berlin - Prenzlauer Berg. Ljusgården.

Stahre, Ulf, 1999: Den alternativa staden. Stockholms stadsomvandling och byalagsrörelsen. Göteborg.

Stamm, Irmgard, 1997: Leben an der Grenze. Wien.

Stoklund, Bjarne, 1992: From Centre to Periphery. Ethnologia Europaea. 22: 1.

Strøm, Beate, 1998: Den lange ferieturen. Om norsk langtidsturisme på Costa Blanca. Hovedfagsoppgave i etnologi. Oslo.

Svanberg, Ingvar, 1989: Kazak Refugees in Turkey. Stockholm.

Svensson, Birgitta, 1993: Bortom all ära och redlighet. Stockholm.

Szabó, Mátyás, 1970: Herdar och husdjur. Stockholm.

Symbole. Zur Bedeutung der Zeichen in der Kultur. 1997. Herausg. von Rolf Wilhelm Brednich & Heinz Schmitt. Münster, New York, München, Berlin.

The Family as the Tradition Carrier. 1996. Ed. by Ingrid Rüütel & Kristin Kuutma. Vol. 1. Tallinn.

Tradition and Modernization. 1992. Ed. by Reimund Kvideland. Turku.

Trying to Understand Culture. 1998. Ed. by Terje Anepaio & Aivar Jürgenson. Tallinn.

Tuomi-Nikula, Outi, 1993: Die Wohnungseinrichtungen als Identitätsstütze bei den finnischen Migrantinnen und Migranten in Deutschland. Ethnologia Fennica.

Tuomi-Nikula, 1996: Direkte Kommunikation in deutsch-finnischen Ehen. Mit der Differenz leben. Herausg. von Klaus Roth. Münster, München, New York.

Tysk etnologi. 1989. Nord Nytt. 38.

Valeri, Renée, 1977: Le confit et son role dans l´alimentation traditionelle du sud-Ouest de la France. Lund.

Weibust, Knut, 1958: The Crew as a Social System. Lic. avh. Stockholm.

Venborg Pedersen, Mikkel, 1996: Galizien. Et grænseland mellom øst og vest. Nord Nytt. 64.

Venborg Pedersen, Mikkel, 1999: Augustenborg mellem den gamle og den nye verden. Kulturens nationalisering. Red. av Bjarne Stoklund. København.

Wolanik, Katarzyna, 1996: Oförrätter, motstrategier och distinktioner. Oväntat. Red. av Roger Jacobsson & Britta Lundgren. Stockholm.

Wolanik Boström, Katarzyna, 1999: Familjen och omvärlden - Sammanflätade teman i polska levnadsberättelser. Familj och kön. Red. av Birgitta Meurling & Inger Lövkrona. Lund.

Zeitschrift für Volkskunde. 1979. 2.

Zimmermann, Marita, 1995: Kultur: Culture. Zum Verhältnis zwischen Deutschen und Franzosen. Frankfurt am Main.

Åström, Anna-Maria, 1993a: Der finnische Auslandstourismus. Tourismus - Kultur, Kultur - Tourismus. Herausg. von Dieter Kramer & Ronald Lutz. Frankfurt.

Åström, Anna-Maria, 1993b: The Gift in a Genteel society. The Gift in Culture. Ed. by R. Godula. Kraków.

Åström, Anna-Maria & Lindqvist, Yrsa, 1996: Symboler - Betydelsen av tecken i kulturen. Laboratorium för folk och kultur. 2.